Kägleholms slott och Ödeby kyrka, vid den södra stranden, av vackra sjön Väringen.
 

>> En sammanfattning, utarbetad på uppdrag av Wedevågs Bygdeforskning, 08-05-08, av Hans S Eriksson <<

Resterna av två fornborgar, vittnar om bosättningar i området redan på 500-600-talen.  Närheten till vattentransportleden från bergslagerna uppströms Arbogaån ger vid handen att ett pulserande liv förekommit här sedan vikingatiden. Varjager var ryssarnas namn för Väringar som på genomkorsande floder i österled, inte lät sig förskräckas, till handelsresor, ända bort till vad svitjods resenärer kallade Särkland. Förbrödringen borta i Novgorod gick så långt, att genom giftermål, sammanlänkningen stärktes, till att ryssarna började kalla området Ukraina Vitryssland, för Stora Svitjod. Men redan under 300-talet,ef.Kr. skedde invandring från Asovsjön mot de danska öarna och upp mot Gotaland, ledd av den store härföraren Oden el.Odin.

 

Grunden till obefintliga Kägleholms Slott,  är i själva verket också grunden till medeltida Tuna

gård,  ägd av lagskrivaren i Västergötland 1312-1313,  riddaren Gudmar Månsson av Ulfåsaätten.  Svärfar till Birgitta av Finsta, dotter till lagmannen i Uppsala, riddaren Birger Persson. Ett dubbelbröllop 1316 bekräftade äktenskapen mellan Gudmars son Magnus som fick Birger Perssons dotter Katarina och sonen Ulf blev gift med hennes syster Birgitta.  Ulf blir lagman i Närke 1330-1343 och även medlem i riksrådet. Paret ärvde Tuna gård efter Gudmars frånfälle och Birgitta blev hovdam och tydligen svensklärare till konung Magnus Erikssons hustru, som var drottning Blanca av Namur. Hovet fanns på Nääs vid södra Visingsö och på Örebro slott.

 

Den äldsta kyrkan vid Ödeby uppfördes på tidigt 1200-tal, bestod av ett kvadratiskt torn i väster,  långhus samt kor i öster.  Sträcker man sig ännu längre nedåt, i medeltiden, lär en äldre kyrka ha funnits i Ödeby (Herman Hofberg). ”Kapellet på Käglan var enligt gammal folktro ett munkkloster, där de resande kunde förrätta sin andakt innan deras färd fortsatte över den farofyllda Käglan. ”Förbi detta kapell gick nämligen den gamla Kungsvägen,den uråldriga stråkvägen mellan Västmanland och Närke. Söder om platsen finns märken efter ett vadställe - här passerade Sveakungarna på sin Eriksgata genom närkingarnas land. Den närbelägna rövarborgens män, dömdes i Arboga 1471 till döden, efter en nattlig stöld inne i staden av 20 oxar.

 

 

 

Dessa >ransmän< som de också kallas, är inga mer eller mindre än Erik Karlsson Vases män som under en uppmarsch till Dalälven, hejdats av dalkarlarna, under Sten Sture och ”vederfarits ett blodigt nederlag”!  Visa av bedriften drog sig förlorarna söderut och upplöstes i Arbogatrakten. Då de hemmavid var banlysta sökte de skydd uppe på Käglan. Rövarborgen blev utgångspunkt för deras överlevnad och här skall endast anges, vilka som 1472, satt i Arboga Ting och vilka de anklagade var. Rättens ledamöter var bl.a., Bengt Skrädare, Lars Rambo, Erik Finne, Hans Krokfot, Olaf Smidh, Marten Fiz, Swen Tigilslagare och Hulken Strömingh. Dömda blev: Hemming Brem, Torkel Pedersen, Martin Järnskägg. -Åklagare: Hans Jönsson.

 

1541 sålde Bengt Skrivare och hans hustru Karin; Tuna, Bärgia samt sex torpestäder och en kvarn till Gustav Vasa, för 600 mark ört, samt en kronans gård,  Boristada i Wassbro socken. Det var då Tuna kungsgård blev ett säteri och Gustav Vasa och hans gårdsfogde Anders Eriksson namnsatte Ön till Kägleholm. Tanken var ursprungligen att förlägga säteriet till Holmen i Arbogaån, strax norr om Ringaby och ge den idag varande ridskolan, - namnet Svaneholm. Men Tuna, visade sig vara lämpligare, och även fast ön, inte är en holme, utan en av länets största öar så blev namnet Kägleholm. På säteriet bodde, förutom människorna, 111 hästar,52 oxar, 49 höns samt ytterligare omkring 300 husdjur av olika slag. -Från 1554 års inventarium.

 

Kägleholms säteri överläts under kommande tioårsperiod till konungens maka Margareta Leijonhufvud, genom byte med brodern, Sten Eriksson Leijonhuvud och dennes gemål, Ebba Månsdotter Lilliehöök till ägarskap 1551.- Vid makens frånfälle 1568, genom arv med sonen Mauritz Lewenhaupt och dennes gemål, Amalia von Hertzfeld, tillfaller Kägleholm Ebba Månsdotter Lilliehöök.Vid Mauritz bortgång 1610 ärver makan Amalia, säteriet, varpå dottern Ebba Leijonhufvud 1628, tillsammans med 1:e maken, Svante Sture och 2:e maken Claes Horn af Kanckas, blir nästa ägare. 1654, övertar hennes kusin, Ebba Brahe tillsammans med maken Jakob De la Gardie och Ebba Grip, med maken Svante Banér.  Magnus Gabriel De la Gardie inträder 1675-1686 som ägare, efter sin mor Ebba Brahe. Slott och kyrka färdigställs till 1680.